Vi, jag och barnen, eller det var nog mest jag som tyckte och resten av skaran bara hängde på, ..... Var var jag? Hursomhelst, vi tog en promenad och insåg att allt var som vanligt, full storm.
Men ner till ån tog vi oss. Vi tittade på vattnet, pratade lite om fiskar, vinkade till kossorna och sen vände vi hemåt. På vägen fick några vitklöver åka med och vi kollade hallonstället. Det blir mycket hallon iår och det älskar vi.
Jag ser redan fram emot frukost i juni med turkisk yoghurt toppad med ett berg av nyplockade hallon och nybryggt kaffe ångandes i en mugg. Med sådana dagdrömmar kan man lätt förtränga att man nästan blåser av stigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar