Man undrar lite ibland om någon försöker säga en något. När jag steg ut imorse med trött blick inser jag att jag får skrapa bilrutan och det har knappt varit aktuellt sen i januari.
Två minuter senare står jag i världens längsta bilkö i vår lilla by, trafiklots och flaggvakter och hela baletten. Det tog tio minuter innan jag kom igenom ungefär nio och en halv mer än vanligt.
Det kändes som att någon sa, -Vänd om, kör hem och kryp ner o sängen igen..
Men jag tog mig iväg och det känns helt okej för att vara elva månader sen sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar