Här igen

Då kör vi! Måndag och en ny vecka fullt av alla möjligheter i världen.

 

Full koncentration på kvarvarande arbete innan semestern, jag har Sommar i P1 i hörlurarna och när man blinkar till kan jag känna hur det kommer kännas när jag går hem den där sista dagen nästa vecka.

 

Men först ska en hel del trådar samlas ihop, en liten kille ska fira sitt första år och Sanna Nielsen ska få berätta klart sin historia.

Kaffe och kvällssol

Livet på Lindesnäs struttar vidare men idag har jag knappt varit där. Jag smög ut olidligt tidigt imorse för att hinna träna innan jobbet.

Morgonträning har helt klart en bra sidoeffekt, för trots att det gör ont både här och där så mår jag lite bättre hela dagen. 

Jag avslutade dagen på en uteservering med underbara kollegor, god mat och mycket skratt. 

Till slut när jag satt där med kaffe i koppen och kvällssolen i ögonen så kunde jag nog tycka att det blev en lite mer än bra dag.

Regn och förkylningar

En underbar kombination det där. Veckan har verkligen varit full av high and lows. 

Förkylningen är en low, men regnet är nog en high. Bara det inte fortsätter nu...

Att börja jobba är en high, att få träffa spännande, inspirerande individer varje dag. Nya kolleger och nya kunskapskällor att ösa ur. Dagarna har varit fulla av intressanta möten, klart man känner sig lite mosig i slutet av veckan.

Nu firar vi helg och jag ska kramas med mina små gryn och ta igen allt jag inte hunnit göra med dom och ikväll är det melodifestivalen och jag kommer sitta bänkad! 

Någon som försöker göra sig hörd?

Man undrar lite ibland om någon försöker säga en något. När jag steg ut imorse med trött blick inser jag att jag får skrapa bilrutan och det har knappt varit aktuellt sen i januari. 

Två minuter senare står jag i världens längsta bilkö i vår lilla by, trafiklots och flaggvakter och hela baletten. Det tog tio minuter innan jag kom igenom ungefär nio och en halv mer än vanligt.

Det kändes som att någon sa, -Vänd om, kör hem och kryp ner o sängen igen..

Men jag tog mig iväg och det känns helt okej för att vara elva månader sen sist.

Lugnet i stormen

Det vackra vädret bara fortsätter och vi njuter för fullt även om tempen har sjunkit. Det enda som är lite jobbigt är blåsten...

Det blåser halv orkan, så man måste vända ansikten ur vinden för att inte tappa andan. Hänga ut tvätten är ett helt äventyr, man vet inte om man ska hinna få fast tvättklämmorna innan vinden sliter kläderna ur händerna på en.

Vi gjorde en utflykt till Biltema ... vi och tretusen andra .... men vi överlevde och fick med oss vad vi behövde.

Det blev en lugn söndag, deklarationerna ligger redo för inlämning (ni har väl inte glömt?) och allt är redo för måndag. För idag var sista dagen hemma med barnen och imorgon ringer väckarklockan tidigt, tidigt.

En pustig dag

Det har verkligen varit en pustig dag idag, som Nalle Puh kallade dagen när Nasse flög bort i vinden. Vi skulle egentligen varit och skaffat oss en torktumlare, men det ändrades vid midnatt då magsjukan kom och hälsade på.

Som småbarnsförälder skulle man kanske ha vant sig men nej, det är fortfarande lika jobbigt. I all röra var vi lyckligt lottade eftersom det stannade vid en kräkomgång. Men istället för torktumlare blev det 48 timmars isolering, en massa tvätt på tvättlinorna och lite fixat hemmavid.

Bara för man är sjuk betyder det inte att man inte kan hämta alla vattenkannorna.

Gräsmattan blev klippt, penséerna planterade och en hel drös tvätt hann torka därute i stormen, vem behöver torktumlare, liksom?? 

Upptakt på påsken

Ryggskottet hade äntligen lossat sitt grepp och jag hade en innerlig önskan om att hinna beta av en massa. Ja, jag erkänner, jag förvandlades till tidsoptimist. 

Tidsoptimist är ju ett av föräldraskapets nono, men när man haft väldigt ont och smärtan släpper tror man liksom att man klarar vad som helst. Jag trodde att jag skulle fixa stora påskhandlingen på en timma. 

Det.Gjorde.Jag.Inte.

Men tack vare goda vänner blev det ändå en bra dag. Jag fick en underbar eftermiddag med påskpyssel och mys i solskenet. 

Sittandes på en filt i solen med en kopp kaffe inom räckhåll och luften fylld av barnens skratt och spring.

Påskhandlingen blev ju trots allt gjord så nu är vi redo för långhelg!

Livets små farthinder

Den senaste tiden har verkligen varit fylld av saker som jag inte kan påverka och än mindre nonchalera. 

• Barnen blir sjuka innebär att det blir dom som styr dagstempot. 

• Lilleman står på huvudet innebär att han bestämmer sysselsättning (besök hos tandläkaren). 

• Min kassa rygg innebär att inget av det jag ville hinna innan påsk är påbörjat.

Allt detta styr och ställer på egen hand. Jag har genom barnen lärt mig att man får acceptera läget och göra det bästa av alla dessa ofrivilliga pauser och stunder då vardagen går på en lägre växel. 

Det är trots allt bara måndagkväll och veckan är fylld av roligheter, så jag tänker njuta av att vara fast på vetekudden i ryggläge. För egentligen, med handen på hjärtat, hur ofta får man ligga i sängen och läsa nya Mama ostört?

Paus

Imorse tassade jag upp tidigt och gjorde mig iordning helt utan sällskap, väldigt tyst i det väldigt tysta huset.

Lite senare var det nästan som vanligt förutom att idag var det jag som sa hejdå i dörren. Med en liten klimp av lycka- och vemodsblandning i magen körde jag till ett möte. 

För några timmar fick jag vara den andra Annika, den som också är mamma men har en annan titel på visitkortet.

Det blev en liten paus från sjukstuga och allt annat här hemma. Skönt att komma hem och mötas av kramar fulla med kärlek, som om fyra timmar vore en oändlighet.

Att ta ett steg bort är verkligen det enklaste sättet att uppskatta och se det man har närmst.

Svanen Svensson

Snart är julen här bara en vecka kvar. Tyvärr har snön inte kommit som vanligt, men man har ändå försökt att få lite julkänsla. Tre tända ljus i adventljusstaken räcker längre än man tror.

Ett tecken på att kylan inte riktigt har kommit är att Svanen Svensson bor kvar ute på vår åker. Han kom i november tillsammans med några hundra gåsakusiner, men dom har dragit vidare och nu är det bara Svensson och hans fem tonårsslynglar kvar!

Så här såg det ut i november när dom gick och njöt i solen.


Skulle vara fint att fästa röda rosetter på alla svanarna såhär inför julen men jag tror att dom är rätt svåra att komma nära, eller vad tror ni???

I dagarna ska jag äntligen få hem granen, det brukar vara väldigt högtidligt när jag och sambon ger oss ut i mina föräldrars skog med bågasågen i högsta hugg. Jag hoppas bara att vi slipper gå i ösregn som förra året, då liknade vi två dränkta katter när vi väl kom hem med vår lilla gran!

Hoppas att ni alla får en underbar måndag och kom ihåg att om en vecka kommer tomten!!!!

Kram

Lite surf...

.. ägnar jag mig åt. Jag sitter på jobbet och borde egentligen slita hårt i mitt anletes svett .. men jag har inte riktigt inspirationen på plats idag. Så istället har jag surfat runt lite bland era bloggar och läst alla underbara inlägg som finns därute. För om jag hade överskottsenergi i måndags så hade jag en underenergi igår, jag satt mest och funderade på allt vi har att göra. Att man kan bli så trött av att bara tänka........

Därför är det så skönt att läsa era bloggar och inse att man är inte ensam om allt det här med en massa projekt som knackar på dörren. Jag har kommit på att jag är iallafall min värsta fiende för jag hittar på nya projekt hela tiden förutom alla MÅSTE projekt..... som är sååååååå tråkiga. :(

Nä. nu måste jag nog ta tag i dom här surdegarna som ligger här på skrivbordet och blänger på mig.

Ha en underbar onsdag allihop!

KRAMIZAR!