Ryggskottet hade äntligen lossat sitt grepp och jag hade en innerlig önskan om att hinna beta av en massa. Ja, jag erkänner, jag förvandlades till tidsoptimist.
Tidsoptimist är ju ett av föräldraskapets nono, men när man haft väldigt ont och smärtan släpper tror man liksom att man klarar vad som helst. Jag trodde att jag skulle fixa stora påskhandlingen på en timma.
Det.Gjorde.Jag.Inte.
Men tack vare goda vänner blev det ändå en bra dag. Jag fick en underbar eftermiddag med påskpyssel och mys i solskenet.
Sittandes på en filt i solen med en kopp kaffe inom räckhåll och luften fylld av barnens skratt och spring.
Påskhandlingen blev ju trots allt gjord så nu är vi redo för långhelg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar