Jag skulle kunna vara där en evighet så här på våren och upptäcka allt som hittat fram. Vildbina i kvarnväggen, viden längs gamla järnvägen, sparrisen som planterades förrförra säsongen och kanske ska ge skörd iår....
Så går timmarna fort när man njuter av allt naturen bjuder på och blandar det med samtal om livet, saknad och förhoppningar.
Borde skaffa mig en bättre kamera för att fånga allt det ögat ser, fast det är ändå svårt att få in dofter, värmen från solen, skogens ljud och sorlet från ån. Man växer lite en dag som idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar